Om att inte orka leva mer, men inte vara förtjänt av att ta sitt liv.
Jag gråter varje dag, men jag vet inte varför, egentligen är jag så lycklig, jag har allt jag vill ha. Ändå sitter jag här och gråter floder, jag vill inte känna mer. Jag ber, ta mig tillbaka till helvetet, jag förtjänar inte att leva, men förtjänar inte heller att dö.
Jag kommer inte att begå självmord, hur uppgiven jag än känner mig, jag skulle aldrig kunna göra så mot min son, så självisk kommer jag aldrig att bli.
Senaste nytt från Netdoktor idag!
Senaste nytt
Graviditet kan orsaka återfall
Vuxna personer som har ätstörningar har ofta haft det i tidigare år, och drabbas sedan av återfall. Det är inte ovanligt att dessa återfall sker i samband med stora förändringar i livet, som kriser, depressioner eller graviditet. Det senare är till och med så pass vanligt att det finns särskilda mammagrupper eller stödgrupper för gravida och nyblivna mammor med ätstörningar.
– Många som haft en ätstörning har svårt för att gå upp så mycket i vikt som en gravid kvinna måste göra, säger Elisabet Wentz, överläkare på enheten för barnneuropsykiatri på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus på Sahlgrenska.
Tillsammans med professor Maria Råstam vid Lunds universitet har Elisabet Wentz genomfört en stor studie, där de följt 51 kvinnor med ätstörningar i 18 år. Det som bland annat framkommit i studien är att födelsevikten hos bebisar till kvinnor som tidigare haft anorexia nervosa var något lägre än genomsnittet. Sjukdomen varar i genomsnitt 7-8 år, och de flesta av kvinnorna i studien var inte längre sjuka när de blivit 32 år.
– En mätning av kroppssammansättningen i den här gruppen visade att andelen fett var signifikant lägre än i kontrollgruppen. Så nog tänker de på vad de äter, säger Elisabet Wentz, till Dagens Nyheter.
Tidigare studier som genomförts visar att det finns en ärftlig faktor i ätstörningar, men det kan handla mer om en personlighetsvariant. Mammor med ätstörningar tenderar också att oroa sig mer än flertalet över bebisens vikt, att barnen väger för lite eller för mycket.
Regler
Det här är det konstigaste jag har varit med om på länge:
Jag loggade in på facebook och en ingift släkting hade skrivit till mig på chatten.
Så här skrev han:
Vem vinner nu då?
Jag tror på ANNA : ) ha en trevlig kväll
HAHAHA kom på nu att han måste mena Anna Bergendahl (eller vad hon heter)
Men herre gud vad rätt han hade haft om han syftat på nåt annat!
Lite nya regler för mitt välmående:
Spegla mig, no no! (förutom när jag sminkar mig)
Gnälla över hur tjock jag blivit, no no!
Klämma på min kropp, NO NO!
Dricka Kaffe eller Cola zero för nära sängdags, nej!
Sätta på mig för små kläder, nej!
Pussochkram
Matdagbok
Matdagbok
Måndag: 200 kcal
Tisdag: 200 kcal mat + 300 kcal sprit
Onsdag: Ca 2500 kcal (herre gud, jag blir så jävla frisk när jag fortfarande är full från dagen innan)
Tordag: 30 kcal
Fredag: 70 kcal
Lördag: 50 kcal soppa + 600 kcal lösgodis + Ev. lite vodka med sprite zero / Cola zero lite senare.
Vad bra jag mår nu när jag svälter mig igen, ångesten är borta och energin är tillbaka! Det jobbiga är dessvärre att det kommer att dröja ca en månad innan jag ser okej ut igen(anorektiskt sett). Jag har nämligen kämpat som en galning för att bli frisk de senaste månaderna och har sedan min lägsta vikt gått upp, håll i er nu, hela 8 kg! Den här veckan har jag gått ned 2 kg(säkert mest vatten och skit) och det känns ju skönt, men det är långt ifrån tillräckligt!
Nån som vet hur mycket man som mest kan gå ned på en månad?
Varför vi inte förtjänar att äta (leva)
Jag tror att det kan bero på olika saker. För mig beror det nog bl.a. på en osäkerhet som jag aldrig våg att visa utåt och istället vänt inåt. Har alltid varit "den tuffa tjejen" och den som ALLA VET har jättebra självkänsla och självförtroende. Jag är en utmärkt skådespelerska, jag har lurat ALLA som någonsin träffat mig att jag är snygg, flirtig, glad och rolig, men det är jag inte.
Jag har så länge jag kan minnas hatat mig själv, min kropp, mitt utseende, skämts över allt jag sagt och gjort, för det har aldrig varit bra nog, aldrig ens i närheten.
Början på min historia:
Jag och min kompis (som senare fick bullemi och gick på mando, men inte vågade prata om det) satt på en mur vid skolan, jag var 6 år gammal. Jag hade funderat på det ett tag så jag frågade henne:
-Vem är tjockast i klassen? Du får säga att det är jag, jag blir inte ledsen!
Hon var tyst ett tag och spänningen inuti mig steg, sedan svarade hon:
-Det är nog du.
Jag fick tårar i ögonen och vände bort blicken, tror inte att hon såg det, sedan svarade jag:
-Jag tror det är ***** som är tjockast!
-Aaa kanske. Svarade hon.
Sen lekte vi vidare, jag; med en sten i bröstet som aldrig försvann.
När jag ser på bilder från när jag var liten blir jag så ledsen, jag var inte tjock, inte alls, jag var sockersöt och hade inte behövt hata mig själv så mycket som jag gjorde.
Jag kanske skriver vidare på min historia en annan dag, eller inte, men summan av kardemumman idag är iaf att det inte är konstigt att det tar så lång tid att bli frisk, när man har tryckt ned sig själv sen man var så liten.
Har ni några såna här minnen?
Kramar och kämpa på nu, kämpa för ett liv värt att leva!
Första dagen i USA i somras, med nytvättat hår på balkongen :)
Tack för gulliga kommentarer!
Jag har så himla mycket för mig; Skola, min man, vår son, mina stackars vänner som jag försöker hinna träffa nån gång i månaden(!) och KALASFÖRBEREDELSER!
Skrutt fuller 2 år snart och då ska vi ha ett jättemysigt 1a Advent-kalas för honom. Jag längtar!
Innan dess ska jag:
Gå på banken
Handla:
Adventsljusstake
Adventsstjärna
Glögg
Saft
Pepparkakor
Kalashattar? Hihi
Baka:
lussebullar
mjuk pepparkaka
ännu mer julbröd(Har redan tjuvstartat med det)
PRESENTER till skrutt:
Dagge-böcker
Muminfilm + muminleksaker
Duplo
Doktors-set
Skitsnygga kalaskläder
+Försöka hitta en supergod tårta att baka (Skrutt är allergisk mot vanlig tårta)
Och mitt uppe i all denna stress har jag gått ner lite igen, BMI ligger på 16.9, aldeles för högt för Ana, men lite lågt för mig med tanke på att jag fortfarande inte fått mensen tillbaka.. Jag kan skylla på att jag gör av med väldigt mycket energi just nu, ca 2000 kcal om dagen, så jag måste verkligen GÖDA mig själv, HELA TIDEN!
Ska nog ringa till Sylvia på SCÄ snart för jag tror inte att jag klarar att gå upp eller äns hålla min vikt på egen hand. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag gå ner, bara för att jag INTE ORKAR eller HAR TID att kämpa emot ångesten.
Nej nu ska jag röka lite i fönstret och sen ska jag gå och lägga mig igen(somnade med skrutt kl 21 och vaknade för en stund sen)
pst.. "Ja må han leva, jaaa må han leeeeva, jaaaa må han leeeva ut i hundrade år!"
Borde jag börja blogga igen? Nån av er som skulle läsa?
Hittade min gamla Ipod och har lyssnat på den nu när jag diskat och städat köket, låtarna laddade jag in på den innan 2006 ;)
Den här låten måste ni lyssna på, den är helt underbar;
Hard Target - Better
http://www.youtube.com/watch?v=R-YMRzUJ70w&feature=PlayList&p=A178C1EE7CC68DC8&playnext=1&playnext_from=PL&index=26
Hittade lite texter som jag gillar och helt hade glömt bort!
Naked lyrics (början känns som jag i riktigt anorektiska perioder)
I wake up in the morning
Put on my face
The one that's gonna get me
Through another day
Doesn't really matter
How I feel inside
'Cause life is like a game sometimes
Riktig Fight-song mot anorexin
"Gone"
What you see's not what you get
With you there's just no measurement
No way to tell what's real from what isn't there
Your eyes they sparkle
That's all changed into lies that drop like acid rain
You washed away the best of me
You don't care
You know you did it
I'm gone
To find someone to live for
In this world
There's no light at the end of the tunnel tonight
Just a bridge that I gotta burn
You were wrong
If you think you can walk right through my door
That is just so you
Coming back when I've finally moved on
I'm already gone
Sometimes shattered
Never open
Nothing matters
When you're broken
That was me whenever I was with you
Always ending
Always over
Back and forth, up and down like a rollercoaster
I am breaking
That habit
Today
You know you did it
I'm gone
To find someone to live for
In this world
There's no light at the end of the tunnel tonight
Just a bridge that I gotta burn
You were wrong
If you think you can walk right through my door
That is just so you
Coming back when I've finally moved on
I'm already gone
There is nothing you can say
Sorry doesn't cut it, babe
Take the hit and walk away
'Cause I'm gone
Doesn't matter what you do
It's what you did that's hurting you
All I needed was the truth
Now I'm gone
What you see's not what you get
What you see's not what you get
You know you did it
I'm gone
To find someone to live for
In this world
There's no light at the end of the tunnel tonight
Just a bridge that I gotta burn
You were wrong
If you think you can walk right through my door
That is just so you
Coming back when I've finally moved on
I'm already gone
I'm already gone
Oh, I'm already gone, gone, gone, gone
Already gone
I'm gone
Och många fler, återkommer om det om nån är intresserad.
Natti
Vägde mig precis, kunde inte låta bli..
Ang. min svacka.
Det känns väll lite bättre nu psykiskt, är dock fortfarande sjuk, väntar på domen från vårdcentralen, har jag svininfluensan?
Är det normalt att det kommer VAR när man hostar? :/
z
-
Frisk, Vad är det? Tjock? JA, så in i helvete!
Ja, nu är jag tjock, bmi 17,2, jag har kämpat för att ta mig upp hit, vill verkligen bli frisk, men vill verkligen väga under 40 kg också, iaf under 45, igen..
Hur ska jag klara vintern om jag går ner igen? Skolan?
Jag oroar mig inte så mycket för skrutt, jag har alltid orkat med honom hur dåligt jag än mått..
Varför känner jag så här igen? Varför blir jag inte frisk? Var är min mens? Jag har ju varit så duktig och tryckt i mig mat hela sommaren..
Ska jag ner igen eller? Måste jag verkligen det? Jag vet att det är anorexin som talar, men jag känner mig så svag nu, jag orkar inte kämpa emot längre.. Jag är rädd, rädd för att falla igen :´(
Nej nu ska jag sova innan jag börjar tvångsmotionera!
Uppdatering från helvetet
Sist jag skrev va i tisdags, då hade jag varit ångestfri i några dagar och kände mig nästan fri! I onsdags morse kom den iaf tillbaka, arg som aldrig innan, den eskalerade ändå fram till fredag kväll då jag fick en panikångestattack och jag va inte bra igen för än i lördags kväll! :O
På söndag morgon vaknar jag med världens förkylning, så nu sitter jag här och snorar, tittar på "Lady och Lufsen" och är lättad att det gått över :)
Det va nån som kommenterade att jag nog är väldigt smal.
Nja, jag tycker ju förstås inte det, men en frisk person ser nog en smal tjej när hon ser mig..
Jag har faktiskt gått upp till BMI 17.2 nu, herre gud, det skulle vara så lätt att bara ge upp nu och gå ner igen, men jag får inte, jag vill verkligen bli frisk!
JAG SKA HA MENS SOM EN NORMAL KVINNA OCH JAG SKA HA FLER BARN!
*försöker peppa mig själv*
Ni vill väl också ha barn va? Vet ni att det inte finns nåt bättre?
Nej nu ska jag sova!
Jobbigt att behöva frysa ihjäl hela vintern bara.. hmm.. Tål att tänkas på..
Gonatt!
Herre gud, allt jag ser är fett på den här bilden(det är inte jag om det är nån som tror det)! Äter ni fläsk? :P
Brunch
Jag lagade en sjukt god Taco-panpizza (med sojafärs och fet ost)
Efter det har jag ätit en massa choklad, en finn crisp med plommonmarmelad och vindruvor, mätt, men ångesten infinner sig inte, skönt!
Min favoritsylt som ni bara MÅSTE prova, det är ett polskt märke, men den finns på t ex coop på hyllan för utlänsk mat!
Den är speciellt god på vitt nybakat bröd(ångest, men det är det värt vet ni;)
Det rinner en del österrikiskt blod i mina ådror och det påminns jag om när jag äter den här marmeladen :)
Fan, jag mår ju så bra nu..
Har varit på salongen igår och idag, speglar överallt, är det bra eller? Mår faktiskt inte så dåligt av dom, undviker att titta i dom..
Allt känns bra, men jag tror att jag äter för lite.. Otippat..
Blir så besviken på mig själv, jag ska ju klara mig ur det här, men kan inte låta bli :(
Snart kommer pojkarna och hämtar mig, vi ska hem och laga mat och sen måste jag sova, somnade inte för än fyra i morse.. Vet inte varför, kanske för att jag äter för lite..
Mer bilder från USA :)
Jag och Scotty ute och går på Coronado island
Mina ben till vänster och min modellväns ben till höger.. Så himla komiskt att jag tycker att mina ben ser feta ut, men att hennes ben är smala.. MAN ÄR SÅ JÄVLA STÖRD!
Det hjälper att titta på bilder av en själv tycker jag, jag ser inte alls lika fet ut på bilder som i spegeln, är det så för er också?
Idag ska jag kanske träffa Jenny, om Liam är på bra humör, ska lägga honom så han får sova middag nu.
Kram på er!
