Viktnedgång.. och hjälp för alla andra!
Så här är det, det ÄR verkligen så här: Jag är så RÄDD för att gå upp, så jag går ner, jag VILL INTE gå ner, det bara blir så!
Nu har jag dessutom gått under den vikten som jag bestämt att jag MÅSTE ligga på, med ett kilo.. Jag tycker att jag har varit duktig, visst jag har ätit en massa frukt till mellanmål istället för mackor och jag har inte ätit pizza och pasta, men med min vikt ska jag inte behöva så mycket kcal.. Kanske är jag nere på min tipp-vikt? Den är ju olika för olika personer, men jag har aldrig riktigt kommit underfund med vad min tipp-vikt ligger på. Om jag har förståt det där med tipp-vikt rätt så är det att vid en viss vikt så måste kroppen få mer energi för att hålla sin vikt, den går på högvarv för att överleva och hålla värmen eftersom den inte har så mycket värmeisolerande fett, så då rasar man i vikt, även om man äter mer än vanligt, tror jag..
Är det nån som vet nåt om tipp-vikt?
Det värsta är att jag skäms så in i norden, jag vill inte vara anorektisk, jag vill vara smal! Jag vill inte att min man ska vara besviken på mig för att jag gått ner, han vet inte om det än, men snart står han där med vågen och ber mig hoppa upp.. Han kommer att bli rädd, arg och besviken, och det förtjänar han inte för han är underbar! Herre gud vad jag skäms!
Vad är det för sjuk värld vi lever i?
Dom sjukligt feta tror sig vara normala, dom normala tror sig vara mulliga och dom sjukligt smala tror sig vara feta.
NÄR SKA VI SE SANNINGEN?
Räkna ut ditt BMI här: http://www.markazits.com/diet/bmi.php
Här kommer mina egna tips för ett hälsosammare liv:
Börja inte banta, du kan kanske ta en extra promenad då och då om du känner dig svullen, men du kommer inte att må bättre av att rasa i vikt, du kommer inte att få bättre självförtroende och du kommer inte att få killen du vill ha bara för att du går ned i vikt. Sluta röka, det är inte faligt att gå upp nåt kilo och om du går över BMI 25 så gör du som jag skrivit nedan.
Har du däremot ett BMI mellan 25-30(om du inte är kroppsbyggare):
Börja äta nyttigare, sluta äta hela tiden, ät 5 gånger(inte färre!) om dagen och stoppa inte i dig saker som är dåliga för din kropp, hoppa aldrig över frukosten. Du behöver inte börja gymma eller sporta om du tycker att det är jobbigt, men ta en mysig promenad i vårsolen varje dag, städa/laga god nyttig mat istället för att sitta vid datorn och äta chips, du kommer att känna dig duktig och glad!
För er med ett BMI på över 30(om du inte är kroppsbyggare):
Dra ner på socker i alla former(pasta, ris, couscous, bullar, kakor mm).
Tänk inte att du ska belöna dig med en pizza, en pizza är ingen belöning för din kropp(din kropp mår inte bra av mättat fett och snabba kolhudrater), en pizza är en belöning för din övervikt, din övervikt blir glad av att du äter pizzan, men blir du det? Blir dina tilltäppta blodkärl det? Hur orkar du med vardagen, det dåliga samvetet? Orkar du bära dina barn?
Om du känner för att stoppa nåt som inte är bra för dig i munnen; Fråga dig själv vad du egentligen behöver, är det kanske sällskap? En kram? Har du ingen att krama? Ring nån, har du ingen att ringa, gå med på nån datingcite, ta ett varmt skönt bad. För det är inte den där påsen chips du behöver, det är nåt annat!
Övervikt: BMI 25-29,9
Fetma: BMI 30-35
Svår Fetma: BMI 35 och därutöver
Har man som jag ett BMI under 18.5 och går ner i vikt. Du har antaglien en ätstörning eller något fel på ämnesomsättningen, gå till en läkare och prata om vad du äter, hur du mår etc. Försök att äta nånting varje gång du känner hunger, det är då din kropp behöver som mest.
Hoppas jag kunde hjälpa nån! Kram
HUr mår dudå? jag har ett nytt inlägg. Läs gärna!
Läs dina egna ord! För du är så klok
Men jag vet... det är så jävla fan svårt... man rivs mellan olika världar typ...
Jag ser enligt ditt test att jag har 17.8 I BMI!
"Så här är det, det ÄR verkligen så här: Jag är så RÄDD för att gå upp, så jag går ner, jag VILL INTE gå ner, det bara blir så!"
Precis så resonerade jag i alla år. Till slut låg jag på 27 kg...
Försök att släng vågen. Väg dig ALDRIG igen. ALDRIG! Jag förstår att det är en otänkbar tanke men det är nog det enda som fungerar... Det är ju en sjuk besatthet.
Jag har inte vägt mig på 2 år. Jag vet att om jag gjorde det nu skulle jag säkert gå ner dit igen... eller ta livet av mig.
