Berätta/inte berätta?
Igår frågade jag min man om han tyckte att jag skulle berätta för mina föräldrar, fick till svar att "om du berättar för din mamma är det nog kört" (hon är inte som vanliga människor så hon skulle bli VÄLDIGT arg och bete sig irrationellt och antagligen säga upp kontakten med mig), "men om du vill berätta för nån så berätta för din pappa"..
Ja, jag funderar faktiskt på att ge pappsen den ena boken jag läser när jag läst ut den, med en liten lapp där det står nåt i stil med "Förlåt att jag inte vågat berätta, jag skäms så för min anorexi".. Vad tycker NI om det?
Min käre far var iaf här och fikade med oss idag, jag hade lagat rabarber-kompott och rostat hackade jordnötter med honung, till det hade vi vaniljglass, fick väldigt mycket beröm och om jag får säga det själv så va det himmelskt gott!
Har dock ätit för lite idag, varit igång hela dagen.. Har ätit 500 kcal mindre än jag borde ha gjort(för att stå still i vikt), men jag hoppas verkligen att jag inte gått ner imorn för då blir jag ledsen :(
Är så besviken på mig själv, varför gör jag så här? :(
Juste, ett litet tips, jag har hittat karameller på lidl, smaskiga och sockerfria med 8 vitaminer i, knarkat dom i två dagar nu!
BRA SKIT!
Har du ätit 500 för lite för att du inte klarade av att äta mer eller för att du inte fick in en till måltid?
Jag tycker det var en bra ide att berätta för din pappa och ett bra sätt att berätta det på. För då kan han läsa direkt i boken om just anorexi :)
Jobbigt att du inte känner att du kan berätta för din mamma. Men jag tycker att du kan berätta för din pappa, det kan vara skönt.
Himla gott med rabaerberpaj!
Har laddat upp några bilder som togs i fredags, kolla gärna in!
kramar
Om du tror du kan få stöd så borde du berätta, men annars kanske det blir som en börda för både dig och dom. försök blir frisk innan du berättar :/
dumt att säga. inte direkt lätt att bli frisk..
är det svårt att vara ung mamma? är det svårt att hålla ihop som familj med ekonomi och sånt?
Det här var det mest absurda jag läst !
Om Din mamma skulle bli "arg" på Dig för att Du är sjuk så är hon inte en människa värd att kallas mamma till en dotter.
Jag har varit sjuk sedan jag var kring tretton (nu ör jag tjugoett) och visst, min sjukdom har orsakat min familj och mina nära mycket lidande och många stunder av smärta, men ingen av dem skulle någonsin klandra MIG för min SJUKDOM.
Skulle hon bli förbannad om Du fick cancer också ?
Berätta för henne, absolut. o om hon reagerar som Du förutspår så tycker jag at Du kan be henne fara o flyga. En sådan mormor skulle jag inte vilja att mina (oexisterande) barn hade.
Du har Din egen familj som älskar Dig, även om de hatar anorexin.
De som inte kan acceptera och/eller respektera Din situation och Ditt tillstånd behöver inte ha äran att finnas i Ditt liv.
Ta hand om Dig nu, fina Du.
o förlåt att jag inte svarat på Ditt mail ännu.
Love,
Zelda.
