UngAnaMama

Min bästa kompis och hennes son va hos oss några timmar på eftermiddagen idag.
Vi pratade lite om bantning och jag frågade(kanske lite anklagande) om hon hade tänkt att gå ner ännu mer(hon vägde 80 kg när hon va gravid och nu väger hon 59kg) och hon sa att hon LÄNGTAR till hon slutat amma så hon kan börja med nutrilett.

Jag såg samma min i hennes ansikte, samma lite pillimariska flin som jag själv försöker dölja när jag pratar med någon om att banta, hon sa också att en gemensam kompis till oss och hennes mamma tycker att hon börjar bli för smal, och att hon ville börja träna, inte för att gå ned i vikt, utan för att bli mer fast.

Jag sa bland annat till henne att hon inte borde banta och att hon inte kan träna om hon bara tänker äta nutrilett.. Hon sa att hon bara ville gå ned till 55, men hon har aldrig vägt så lite, som minst har hon vägt 57 och då reagerade alla på att hon va så smal. Hon har en bred kroppsbyggnad och man ser på henne att hon inte är skapt för att vara mager.

Tror ni att hon kommer att kunna stanna när hon kommer ned till 55kg? Tror ni att det är det hon vill eller är hon på väg att bli som jag?
Om det nu är så att hon är på väg att få anorexi, kan jag göra något för att stoppa det?
Är det jag som är fånig och oroar mig i onödan pga min egen anorexi? Och om det är så, är det inte väldigt oansvarit av henne att börja prata om bantning när hon vet hur sjuk jag är? Hur dåligt jag mår, hur mycket ångest jag har, fast jag är ett benrangel jämfört med henne :(

Hoppas att nån snäll person kan hjälpa mig att reda ut tankarna!