UngAnaMama

Ja, det är nog bra för hälsan att supa sig redlös, dansa hela natten, åka till MAX (i solna haha) med några andra galningar och sen ha picknick i Humlan kl 7 på morgonen.. Det borde ni prova!
Sen att man går upp nåt kilo, det kan det va värt ;)

Varför känns det som att jag är överviktig varje gång jag äter en lite för stor portion mat?
Jag känner mig äcklig, fet, svullen, blir varm, svättas/kallsvättas, helvete..

Åt lunchbuffet med min mor idag och åt mer än en "SCÄ-rekomenderad portion"  Svättas fortfarande.. HATAR DET HÄR!

Om det fanns ett piller som gjorde att man kunde leva utan hunger, utan att äta och hålla en bra vikt, skulle ni ta det?

Tänk att bara få slippa mat, slippa ha ångest för att man äter/inte äter tillräckligt..

 Allt är upp och ner, vikten, maten, vännerna, rökningen, drickandet, det ändå som är bra och som vanligt är min fina man och vår son, allt annat är så oförutsägbart och otäckt.. Imorn ska jag festa med mina ätstörda vänner från SCÄ, hur ska jag klara det? Hur mycket kommer jag att gå upp? Kommer jag att förtäras av ångest i flera veckor efter? inte kunna unna mig nånting? åt en bit mörk choklad idag.. känner mig fet och äcklig, jag är fet och äcklig, kommer aldrig att duga, vara bra nog, vad jag än väger.. Trött på Anorexiskiten! :'(

Shit vad det har hänt mycket de senaste dagarna!

Vi har fått 2 inneboende, min älskade vän "J"  har kommit hem från thailand(där hon jobbat som modell i 4 månader) och flyttat in hos oss och en annan tjejkompis har blivit utslängd hemifrån pga sin graviditet så hon har också flyttat in hos oss.. Så himla mysigt! Idag va vi på willys och handlade mat till hela "familjen" i kollektivet :D

När vi satt i bilen på väg till willys så blev jag lite utfrågad om min anorexi och det va ganska jobbigt, jag vill ju ta hand om alla andra, inte mig själv..

Det känns jobbigt när mina vänner inte kan förstå hur jag mår.. Dom kan inte förstå hur man kan vara RÄDD för att gå upp i vikt och det kan ju iofs inte jag förstå heller.. men det är ju så det är.. Jag vill kunna förklara för dom jag älskar hur jag känner, men jag kan inte.. Dom frågade saker som;
"men du blir väll hungrig ibland, kan du inte äta då?"
Jo, klart jag blir hungrig säger jag, men min sjukdom gör att jag är rädd för att äta "för mycket" och gå upp i vikt..

Ikväll ville mina söta innerboende baka kladdkaka, den ena hittade ett recept på en light-kladdkaka med kesella och sa att "men den här kan du väll äta?" Nja sa jag och log, men jag orkade inte förklara att dom hade ju bara bytt ut sockret mot kesella och extra socker..

Jag smakade lite iaf, men den va inte så god, smakade inte så mycket och konsistensen va gummi-liknande, men det är ju gulligt att dom tänker på mig :)

Imorn ska jag och "J" ut på krogen, det va flera månader sen jag gick ut och det ska bli kul! Jag brukar faktiskt inte få så mycket ångest när jag dricker och jag hoppas att det blir så den här gången också..

Ni har väl inte missat filmen "tillsammans"? Haha så jävla skön, funderar på att ladda hem den ;)

Ni andra ätstörda, Hur mycket vet era närmsta vänner om er sjukdom?



Gonatt sötisar